jag vill skriva att bokstammarna är orgelpipor. jag närmar mig norrifrån. går in i deras flackande ljus och igenom. endast mina fotsteg mot snön hörs. en hare rusar upp och förbi. ljudlöst.
(senare på kvällen passerar vi från andra hållet. en trefjärdedels måne bländar snön blå. skuggorna är långa, screentryckta på snöskorpan. från trädkronorna hör vi ett oroligt muller. vingslag, hesa skrin. när vi stannar och tittar uppåt höjs och sänks löst sammanfogade mattor, svartglänsande, mellan oss och himlen. fladdrar från träd till träd.)
Doktorandkurs om arbetarlitteratur
4 månader sedan
Ibland finner människan sin plats på och i jorden. Både metafysiskt och fysiskt. Pugerup har fått en poet som skriver fram klorofyllen ur bladen.
SvaraRaderaPoet, det glädjer mig att du sörjer för dessa ord och inte låter dem upplösas till stoft innan de ens formulerats.
SvaraRaderaMen inte heller får du låta dessa ord en gång läsas för att sedan blekna bort. Jag hoppas du inser att du är i färd med att skapa en diktsamling. Och den ska bannemej tryckas.
Att känna doften av trycksvärta; att låta pekfingret glida över det strukturerade arket; att bläddra. Minns detta.