morgondimma i kråkskogen. fåglarna lyfter i sjok. skuggorna har skuggor.

stjärnbilden björnväktarens innersta namn är mullvaden. kom ihåg var ni läste det först.

en tom, fullt upplyst buss, passerar på andra sidan mitträcket i januarimörkret. en busschaufför och hans drömmar.

vid en flyktig undersökning för några veckors sedan innehöll vår bokhylla etthundratvå procent västlitteratur. de extra procenten får stå för den koloniala skulden. ändå har jag på något vis lyckats se mig som beläst. örlar runt i mitt minne. åttio- och nittiotalets grundskola. hur ser det ut idag? läser ni fortfarande strindberg? hemmingway? bukowski för de med avantgardet i sikte? de första stapplande litteraturpoängen. litteraturlistorna jag önskar att jag sparat. de vita männens triumftåg.

jag hoppas det är annorlunda idag. på måndag börjar jag om. det har gått tio år. tillbaka till universitetet. tillbaka till lund. tillbaka till litteraturen. tillbaka? framåt mot litteraturen.

under tiden läser jag karavan 4/08 och förundras. världar dansar i vad som ser ut som vanliga askar. jag öppnar dem en efter en och musiken ljuder. ballerinan har blivit utbytt mot något annat, ett myller av framtida upplevelser.

följer jack och jonatan, försöker finna mig själv på teleadress.se:

typ: L41 Gröna vågen. utmärkande drag: äldre, yrkesutbildade, gifta par utan hemmaboende barn, medelinkomsttagare, större jordbruksfastigheter i glesbygd, hemfokuserade, traditionalistiska kollektivister.

jag stirrar genom skärmen. en grupp lismande ansikten flinar mot mig. Ett av dem öppnar sin avgrundsmun och skriker: allt på sin plats.

prospekterar för hönshus. mäter med tumstock. alla siffror blir fel. vad behöver en höna? borde köpt en fjäderstock. söker i mitt förflutna, i mitt förförflutna. bakdelens tyngd. klorna spjärnar mot underlaget. jag lägger mig ner med näbben under ena vingen. tyngdpunkten irrar, söker sin plats. blicken stillnar. jag lyfter vingen och pekar. där, där, och där.

snön yr genom mobilen. bara skelettet av detta meddelande står kvar. bokstävernas olika delar. seriffer, tvärstreck.

jag vill skriva att bokstammarna är orgelpipor. jag närmar mig norrifrån. går in i deras flackande ljus och igenom. endast mina fotsteg mot snön hörs. en hare rusar upp och förbi. ljudlöst.

(senare på kvällen passerar vi från andra hållet. en trefjärdedels måne bländar snön blå. skuggorna är långa, screentryckta på snöskorpan. från trädkronorna hör vi ett oroligt muller. vingslag, hesa skrin. när vi stannar och tittar uppåt höjs och sänks löst sammanfogade mattor, svartglänsande, mellan oss och himlen. fladdrar från träd till träd.)

vandrar över gnistrande åkrar, följer rådjursspår. stannar vid en åtel, åminnelse har de skrivit i snön med sina klövar. dan andersson står bakom mig med gitarren på ryggen. pekar ut över slätten. jag fortsätter.